Tendens 2017 Sammandrag

Måndagen den 3 april 2017 anordnade Sveriges Kärntekniska Sällskap (SKS) en konferens med titeln Tendens. Temat för konferensen är förändringar i svensk kärnkraft. Tendens anordnades för 2:a året i rad. Årets sammankomst samlade ca 60 deltagare från energibranschen och hölls på IVA i Stockholm. Moderator för mötet var Lina Håkansdotter Palm, energipolitisk rådgivare på svenska Uniper.

Carl Berglöf, ordf. SKS, öppnade mötet och hälsade samtliga välkomna. Carl presenterade kort SKS och berättade om bakgrunden till Tendens. Konferensen anordnas med anledning av de omvälvande förändringar som nu sker inom svensk kärnenergi. Årets upplaga syftade till att diskutera utmaningarna för svensk kärnkraft och belysa frågan - Vart är vi på väg?

Konferensen var uppdelad i två programavsnitt. Förmiddagen ägnades åt Elmarknad och förutsättningar för kärnkraften. Gunilla Andrée från Energiföretagen (arbetade tidigare som sekr. inom Energikommissionen) berättade om Energikommissionens arbete med energiöverenskommelsen och slutbetänkandet till regeringen ”Kraftsamling för framtidens energi”. Kommissionen har, med utgångspunkt i ”energiöverenskommelsen” tagit fram 12 förslag och 32 bedömningar. Som övergripande energipolitiska mål föreslås 100 % förnybar elproduktion år 2040, men inget politiskt stoppdatum för kärnkraft. Gunilla berättade att tillägget om inget stoppdatum för kärnkraften var en mycket viktig komplettering. I praktiken innebär det att kärnkraften tillåts finnas kvar på marknadsmässiga villkor även fortsatt efter 2040. Av särskilt intresse kan nämnas överenskommelsen om slopad kärnkraftskatt, möjligheterna för ny kärnkraft kvarstår, utökade placeringsmöjligheter för kärnavfallsfonden och utökning av det ekonomiska ansvaret vid kärnkraftsolyckor (till 1,2 mdr Euro). Finansiering av den slopade effektkatten föreslås ske genom en höjning av energiskatten, dvs skatten flyttas från producentled till konsument. Elintensiv industri föreslås undantas. Vidare föreslås att Sverige ska ha 50 % effektivare energianvändning år 2030 jämfört med 2005. För att stödja övergången till förnybar elproduktion föreslås att elcertifikatsystemet förlängs med 18 TWh till år 2030 och anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft slopas. Även forskningen bör inriktas mot initiativ för att nå uppsatta mål. Gunilla nämnde även att utredningen saknar förslag till stöd för försörjningstrygghet (security of supply). Det framgår också att det inte finns någon ambition att ändra på den befintliga elmarknadsmodellen i Norden.

En vanlig kritik mot energiöverenskommelsen gäller skrivningen om 100 % förnybar elproduktion till 2040 samtidigt som kärnkraftverken tillåts fortsätta vara i drift. Detta förklaras vanligtvis med att ”100 % förnybart” är en målsättning, inte ett absolut krav. Ett annat sätt att se det är att Sveriges elbehov till år 2040 tillgodoses av 100 % inhemsk förnybar produktion samtidigt som icke-förnybar produktion kan gå på export.

Därefter följde ett föredrag av Prof. Runar Brännlund, Umeå Universitet. Runar presenterade en skarp analys av energiöverenskommelsen där han lyfte fram flera ”märkliga” omständigheter i underlaget. Runar tryckte särskilt på bristen på konsekvensanalys – avsaknaden av en redogörelse av nyttan och kostnaderna av de mål som föreslås. Detta innebär i praktiken att beslut fattas utan vetskap om verkliga konsekvenser vilket går tvärs emot mot all logik och insikt om hur beslutsfattande normalt går till och om vilka avvägningar som fordras för att fatta välgrundade beslut. Även kostnadseffektiviteten med de åtgärder som föreslås redovisas ej.

Runar presenterade flera kärnfulla exempel där djupare analys uppenbarligen saknas. Man säger t.ex. att kärnkraften ska bära sina egna kostnader samtidigt föreslår man att subventionera in förnybart som inte bär sina egna kostnader. Runar menar att det är samhällsekonomiskt ineffektivt att subventionera in mer el på marknaden. Det ger allt fler timmar med mycket låga priser. Att subventionera in förnybar el innebär att Sverige i praktiken subventionerar andra länders elkonsumtion. Energiutredningen förklarar inte heller varför det är så viktigt att det ska vara 100 % förnybart eller varför småskaligt ska favoriseras framför storskalighet eller varför det är klokt att minska elanvändningen? Det kan vara så att det är klokt att öka elanvändningen om det innebär att det t.ex. är gynnsamt ur miljösynpunkt, tex elektrifiering av transporter. Enligt Runar så är det mest effektivt att tillämpa koldioxidskatt och EU-ETS om målet är att minska klimatpåverkan. Runar avslutade med en retorisk fråga - kanske politikerna inte vill ha fakta presenterat?

Nästa talare var Mats Ladeborn från Vattenfall Fleet Development. Mats lyfte fram den enastående energimix som Sverige har idag och poängterade dess miljöfördelar jämfört med den gas/kol-mix som förekommer i stora delar av övriga EU. Ämnet för föredraget var huruvida energiöverenskommelsen har säkrat långtidsdriften av de svenska kärnkraftverken? Energiöverenskommelsen innehåller punkter som är gynnsamma för fortsatt drift (borttagandet av kärnkraftskatten) men nya elcertifikat leder till många timmar per år med låga elpriser. Enligt aktuella prognoser ligger elpriset tämligen stabilt runt 22 EUR/MWh framtill år 2021 och därefter svagt ökande till 30 Euro/MWh år 2027. Kärnkraftreaktorerna går igenom ett effektiviserings- och besparingsprogram som ska sänka produktionskostnaderna till 19 öre/kWh år 2021. Detta ska åstadkommas genom ökad tillgänglighet, minskade bränslekostnader och effektiviseringar. Reaktorerna ska gå in i förvaltningsfas. Med dessa åtgärder tillsammans med borttagandet av effektskatten och en rimlig avgift till kärnavfallsfonden så finns goda förutsättningar för att affärsmässigt kunna köra reaktorerna in på 2040-talet. Mats avslutade med att nämna de stora pågående aktiviteterna med installation av oberoende härdkylning, utöka avfallsvolymer på CLAB, byggnation av ett slutförvar och förberedelse av R1 och R2 för stängning.

Efter pausen fick vi höra Adam Kanne, Uniper, diskutera omställningen i Sveriges kraftsystem. Adam började med en historisk återblick om hur Sverige - ”ingenjörslandet” - elektrifierade landet och därmed skapade ett kraftsystem i världsklass. Nu går vi från 10 till 6 reaktorer, 20 TWh förnybart till 2020 och 18 TWh ytterligare förnybar produktion 2020-30. Det ställer stora krav på tillgång till en tillräcklig mängd systemtjänster och svängmassa för att upprätthålla kraftsystemets stabilitet. Priset på reglerkraft kommer att gå upp och det kommer att ställas krav på produktion och nya ersättningsmodeller. Ett aktuellt problem är att säkra elkvaliteten och vem som ska betala för hög elkvalitet. På gårdagens marknad gjordes investeringar baserat på förväntningar om elpriset; idag görs investeringar baserat på stödsystem till förnybar produktion. På framtidens marknad, spår Adam, kan investeringar komma att göras baserat på nytta som avropbar kraft, flexibilitet och systemtjänster. Tänkbara betalningsmodeller diskuterades, tex ett system baserat på systemcertifikat där det införs krav på att alla kraftslag måste tillhandahålla en viss systemnytta och kan du inte det får du köpa motsvarande systemcertifikat. Som exempel presenterades en jämförelse av tröghetskonstanten (dvs roterande massa) för olika kraftslag (kärnkraft 7 s, värmekraft 3 s, vattenkraft 2 s, vind/sol 0 s).

Lena Willman från Westinghouse beskrev vikten av att säkra komptensen för fortsatt drift. Detta är ett aktuell ämne som diskuteras i många sammanhang. Kärnkraftsbranschen i Sverige har ca 21000 personer som är direkt anställda i berörda företag och organisationer. Signalerna som branschen skickar, av vilka flera redan har diskuterats, ger en bild av en oviss framtid. Detta leder till en dålig spiral med färre sökande till landets kärnkraftutbildningar, utbildade med rätt komptens söker sig till andra branscher och befintligt anställda väljer att söka sig till andra branscher. Westinghouse har noterat att det har blivit svårare att få in rätt komptens och få denna att stanna. Detta är olyckligt och även lite märkligt med tanke på att vi vet att det kommer behövas kärnkraftskompetens i minst 40 år till i Sverige. Lena påpekade att det inte är många branscher som med 100 % säkerhet kan säga att de kommer att finnas kvar bortom 2040. Dagens studenter vill göra något som känns bra, som står ut och vara med och förbättra världen. Man vill vara med i ett större sammanhang och göra skillnad. Detta kan kärnkraftsbranschen erbjuda, men vi måste våga profilerar branschen som ett område som sitter på en lösning för framtiden. Då kan vi behålla och attrahera nya medarbetare.

Mark Anthony från GE Hitachi reflekterade över de globala trenderna. Energipriser som är under press och präglas av överkapacitet och politik. Väderberoende produktion som utmanar baskraft och låg instegströskel för intermittent kraftproduktion. Ursprungliga leverantörer som omstrukturerar och ”försvinner” vilket utsätter kunderna (kärnkraftverken) för ökade utföranderisker. Kostnadspress är sannlikt här för att stanna, vilket i sin tur leder till ännu färre leverantörer. 4 av 10 reaktorer ska avvecklas vilket kommer att leda till att många jobb försvinner. GE Hitachi gav en kärv utblick vilket innefattade stora krav på branschen att anpassa sig och ta kontrollen över situationen, eller som Mark uttryckte det – ”let the trend be your friend”.

I den efterföljande panelutfrågningen låg fokus på kärnkraftens framtidsmöjligheter. Av föredragshållarna gissade 4 av 5 att kärnkraften finns kvar år 2040. Runar var mer tveksam med anledning av att saknas en politisk vilja. Någon i publiken kommenterade att Vattenfall borde bli bättre på att kommunicera kärnkraftens fördelar. Att befintlig kärnkraft når produktionspriser på 19 öre/kWh är en styrka som borde kommuniceras. 19 öre/kWh är inte dyrt; vilka andra kraftslag kan nå sådana prisnivåer? Ny effektiv vindkraft kostar i snitt 50-60 öre/kWh. Det har utvecklats en felaktig bild att det är dyrt att producera el med kärnkraft.

Efter lunchen vidtog ett samtal med unga företrädare inom branschen som delade med sig av sin historia och syn på arbetet. Linn Bydell, började på säkerhetsanalys inom Vattenfalls teknikenhet efter exjobb 2013. Linn lockades av en bra mentor och att det var en väg in för att jobba med komplexa och utmanande frågor. David Hällqvist, Forsmark, menade att kärnkraftsutbildningen i Uppsala var bra och kurserna givande vilket bidrog till att han valde kärnkraftsbranschen. Viktigt för att locka studenter är hur utbildningen är; lärare, kurser, exjobb. Samtidigt är det svårt att attrahera med ord som avveckling och förvaltning. Lyft kärnkraftens klimatfördelar, arbetets mångsidighet och den stora samarbetsviljan i branschen. Lönen är också viktig för att inte hamna efter i löneutvecklingen jämfört med andra jobb.

Därefter startade eftermiddagens program som var inriktat mot opinionsbildning och förbättrad kommunikation. Kirsty Gogan var inbjuden som internationell gäst. Kirsty är global chef för Energy for Humanity och en av dess grundare. Energy for Humanity är en internationell förening som drivs av filantropiska medel och som verkar för att bredda energidebatten till att omfatta alla teknologier med låga koldioxidutsläpp. Drivkrafterna är dramatiskt minskade koldioxidutsläpp och möta morgondagens energibehov. Kirsty talade om vidden av problemet; världens elbehov ökar i en takt motsvarande ett Brasilien per år. Att människor får tillgång till el är bra, det förbättrar livet för miljoner människor. Emellertid utgör fossila bränslen 85 % av den globala energitillförseln Trots en stor ökning utgör sol och vind inte mer än 1,5 % av den totala energin. Detta skapar en efterfrågan av en ny typ av miljövård som anförtror sig till faktabaserade beslut, bejakar teknologi och innovation och är öppen för även tabu-belagda teknologier. Kirsty menar att klimatförändringen kan lösas genom ren elproduktion, ökad elektrifiering och minimera avfallet. Kirsty pratade om betydelsen av ”inramning” (eng. framing) , dvs hur människor uppfattar en fråga och hur man bidrar till att ge ett ämne innebörd och mening och på så sätt kan ändra den allmänna inställningen till en fråga. Inramning som endast baseras på fakta misslyckas. Människor är sociala och för att uppnå en effektiv inramning krävs att man kommunicerar via gemensamma värden och med sociala och kulturella budskap. Kirsty tipsade om att i stället för att mata allmänheten med uppgifter om hur säker kärnkraft är så kan man från branschen kommunicera dess höga säkerhetskultur, djupa kompetens/utbildning och den seriositet som man tar säkerhetsfrågorna på. När det gäller kärnkraftens fördelar bör man rama in klimatförändringar, prata om koldioxidneutralitet och föra en öppen dialog.

Anders Sahlman, Vetenskap & Allmänhet, fortsatte på liknande tema – effektiv kommunikation av vetenskap. Bland annat fick vi hör att svenskar i allmänhet har stor tilltro till forskning och forskare. Tilltron till forskning är påfallande högre i Sverige än i övriga Europa. Högst tilltro åtnjuter medicinskforskning och längst ned på listan hamnar humaniora. Anders förespråkade handgripliga exempel och enkla budskap som framförs på ett aktivt sätt. För den skull ska man inte förenkla för mycket. Korrekthet och förenkling står inte i motsatsförhållande.

Dagens sista talare var Johan Hammarlund, strateg på m-brain, som talade om opinionsbildning, nya media plattformar och påverkan via sociala medier. Johan pratade om historien om opinionsundersökningar. Svarsfrekvensen för opinionsundersökningar minskar från år till år. Traditionella medier är fortfarande en stark opinionsbildande kraft men nya medier får allt större betydelse. Twitter är en indirekt kanal för att nå en bredare allmänhet och politiker. Bara 6 % av befolkningen använder Twitter dagligen dock används Twitter flitigt av journalister. Sociala medier kan således generera ”ambassadörer” för ett visst ämne.

Dagen avslutades med en panelutfrågning. Ett allmänt intryck är att kärnkraftsförespråkarna har tystnat. 100 % förnybart är mycket strakt. Frågan är hur kärnkraften kan lyckas i kommunikationen till allmänheten? Kirsty påtalade att detta inte är unikt för Sverige utan det är så även internationellt. Dock kan expertsamhället ändra på den utvecklingen, enligt Kirsty.

 

Länkar till föreläsarnas presentationer:

Presentation, Carl Berglöf - Välkommen till Tendens

Presentation, Gunilla Andrée - Energikommissionens slutbetänkande - vad händer nu?

Presentation, Runar Brännlund - Power to the people?

Presentation, Mats Ladeborn - Har energiöverenskommelsen säkerställt långtidsdrift av kärnkraften?

Presentation, Adam Kanne - Hur säkras elkvaliteten i framtidens kraftsystem?

Presentation, Lena Willman - Säkra kompetens för fortsatt drift nationellt och för fortsatt framgång internationellt

Presentation, Mark Anthony - Starka kunder förbättrar konkurrenskraften!

Presentation, Kirsty Gogan - Environmentalism in Crisis: Moving Towards a New Environmentalism

Presentation, Anders Sahlman - Communicating science - from information-sharing to public engagement

Presentation, Johan Hammarlund - Public opinion and new media platforms - analyzing and influencing public sentiment via social media