Om regeringens vilja att dela upp ansökan om tillåtlighet av slutförvaret för använt kärnbränsle

Regeringen har under Miljödepartementet och Per Bolunds ledning att hantera frågan om att besluta om tillåtlighet för uppförande av slutförvaret av utbränt kärnbränsle, KBS-3 systemet efter en ansökan som SKB skickade in 2011, efter mer än 30 års forskning. Det sista beslutet om tillåtlighet ska nu fattas av regeringen och därefter kommer mark- och miljödomstolen att delge villkor för genomförandet, något som med all sannolikhet kommer att överklagas. SSM har en stegvis prövning som också kommer att villkora varje steg framåt.

Regeringen vill dock, av oklar anledning, inte fatta beslut och har därför skickat ut en remiss för att utröna synen på att bryta ut tillståndet för en utbyggnad av Clab, då man förstått att denna anläggning ej längre kan ta emot utbränt kärnbränsle runt 2023. En sådan situation skulle allvarligt hota den svenska elförsörjning eftersom kärnkraftverken inte kan byta ut utbränt bränsle mot färskt.

SKS anser att en sådan utbrytning av tillståndet för en utbyggnad av Clab vore felaktig av flera skäl. Ansökan och de utredningar som ligger till grund är gjorda utifrån ett systemtänk och ärendet kan därmed svårligen delas upp i olika delar. Det skulle utgöra en risk för missförstånd och okunskap vid beslutsfattande. Konsekvenserna av en sådan uppdelning är alltså inte utredd vilket medför stor osäkerhet för alla inblandande parter. Detta kan påverka kvaliteten på beslutsfattandet likaså kommer tiden för fortsatt hantering av ärendet med all sannolikhet inte kortas, utan snarare förlängas.

Det är också viktigt att komma ihåg att frågan om slutförvaret hela tiden även inkluderat en omfattande demokratisk process. De kommuner – Östhammar och Oskarshamn – som påverkas av slutförvarets olika delar har genom åren lagt ner stora resurser på att följa och granska utvecklingen av KBS-3 systemet. På så sätt har en mycket stor kunskap och insikt byggts upp hos de lokala politikerna inför kommunernas beslut i frågan– en kunskap som ansvarig minister inte kommer i närheten av. Båda kommunerna har också tillstyrkt SKB:s ansökan. Båda kommunerna har även kraftigt kritiserat regeringens oförmåga att hantera slutförvarsfrågan samt regeringens förslag att dela uppansökan .

I de riskanalyser som genomförts avseende slutförvaret visar SKB att riskgränser underskrids med god marginal. SKS kan inte förstå vad som ytterligare behöver säkerställas, som inte kommer att omhändertas av villkor och den stegvisa prövningen. Inte heller regeringen har presenterat några tillkommande frågor som kräver svar innan tillåtlighet kan beviljas, vilket naturligtvis ökar orimligheten i att dela upp ansökningen.

Regeringen har dessutom vid fler tillfällen själva tydligt uttalat att man avser att fatta beslut vid ett tillfälle. Om man bortser ifrån vad man själva sagt och vad berörda kommuner och myndigheter tidigare beslutat uppstår en situation som upplevs som rättsosäker.

Och sist, men inte minst, bör man väga in den målformulering som slogs fast på 1980-talet, att den generation som dragit nytta av den el som kärnkraften levererar också ska se till att avfallet tas omhand. Det har nu gått ett halvt sekel sedan slutförvaret började utredas och ett årtionde sedan SKB först inkom med ansökan för slutförvaret. Inga sakfrågor eller instanser, mer än regeringens beslutsvånda, hindrar den fortsatta utvecklingen av etableringen av KBS-3, så SKS uppmanar nu regeringen att göra det rätta och låta processen gå vidare så att den kunskap och kompetens som finns inom sakfrågan kan fortsätta arbeta konstruktivt och framåtriktat.

SKS hela remissvar återfinns här.