SKS kommenterar slutförvarsfrågan
Frågan om byggtillstånd för slutförvaret av använt kärnbränsle är aktuell i debatten. SKS försöker här, någorlunda kort och koncist, förklara frågans huvuddrag. Det strålsäkerhetskrav som slutförvaret granskas mot är följande [Strålsäkerhetsmyndigheten]:
”Slutförvaret får inte utsätta människor och miljö för mer strålning än en hundradel av så kallad bakgrundsstrålning. Det gäller både nu och för framtida generationer. Bakgrundsstrålning är den strålning som ständigt finns på en viss plats. I fråga om joniserande strålning utgörs bakgrundsstrålningen huvudsakligen av kosmisk strålning, strålning från marken och från radon i luften. Även den egna kroppen avger ständig strålning. Den naturliga bakgrundsstrålningen från kosmisk strålning och radioaktiva ämnen i vår omgivning och i kroppen ger i Sverige en årlig stråldos på cirka en millisievert (mSv). Stråldosen från radon är inte medräknad eftersom det finns stora variationer.”
Kravet på slutförvaret är att det inte får utsätta den närmaste omgivningen för en årlig stråldos på maximalt 14 microSv. Det motsvarar stråldosen av en enkel röntgenbild hos tandläkaren (ungefär 10 microSv). Som jämförelse kan nämnas att den naturliga bakgrundsstrålningen i Sverige är ca 1000-2000 microSv. Detta innebär att kravet på slutförvaret är att det maximalt får tillföra en ökning i strålning motsvarande ca en hundradel av den naturliga bakgrundsstrålningen. Det är en extremt låg stråldos och mycket konservativt, t.ex. är detta värde mer tusen gånger lägre än den årliga tillåtna stråldosen i Sverige.
Trots ett mycket strängt krav så visar de säkerhetsanalyser som utförts att slutförvaret med stor marginal uppfyller kravet. De säkerhetsanalyser som utförts visar att slutförvaret tillför en strålning motsvarande en hundradel av kravet, dvs ca 0,1 microSv. Detta motsvarar stråldosen man får av att äta en banan, som innehåller radioaktivt Kalium-40. Dvs slutförvaret tillför omgivningen som mest en årlig stråldos motsvarande konsumtion av en banan per år.
Säkerhetsanalyser för kärntekniska anläggningar innehåller i princip alltid pessimistiska beräkningsfall för att ta höjd för osäkerheter - så även i detta fall. De barriärer som SKB använder i sin metod för att uppfylla strålsäkerhetskravet är en kopparkapsel med gjutjärnsinsats, bentonitlera och urberget. Eftersom dessa barriärers exakta materialegenskaper och miljöförhållanden i slutförvaret aldrig kan vara kända till 100% innehåller både SKBs säkerhetsanalys och den efterföljande granskningen fall, där barriärerna förlorar sin integritet fortare och i större omfattning än väntat. Även i dessa pessimistiska fall innehålls kravet ovan.
SKS vill slutligen peka ut den omfattande informationsmängd som finns att tillgå:
Här finns en bra ingång till SKBs ansökanshandlingar:
Strålsäkerhetsmyndighetens granskning presenteras med start från denna sida:
Exempelvis ges ingångar till den internationella expertgranskningen här: